2010-12-28 --> 2010-12-31
Efter många om och men har jag äntligen lyckats sätta upp den här bloggen. Jag ska göra mitt bästa då det gäller att uppdatera den så ni därhemma får all information om vad som händer på andra sidan atlanten.
Så, den 28 december lyfte planet från Arlanda. Jag som annars brukar ha de sjukaste graden av resfeber hade ändå lyckats hålla den under kontroll fram till timmen innan jag skulle vara på flygplatsen. Mamma, pappa och Tobias hjälte mig hela vägen fram till säkerhetskontrollen och jag kan fortfarande inte helt förstå hur jag lyckades ta mig igenom säkerhetskontrollen utan att bli visiterad med tanke på hur nervös jag såg ut. Om de hade hittat en smörkniv i min väska så hade jag garanterat åkt in för intervju...
Hur som helst så gick allt jättebra. Min rutt var Arlanda-München (2tim), München-Washington (9 tim), Washington-Portland (6 tim). Min räddning var nog flyget mellan München och Washington där alkoholen var gratis och man hade en egen tv med massa filmer framför sig. Min underhållning blev därför: Gin och tonic, vin, dooleys samt filmerna: Eat, pray, love (Svenska översättningen är Lyckan, kärleken och meningen med livet.. Hur gick det till?!), The other guys, Desperate housewives, glee, inception och något mer som jag inte kommer ihåg.. Det kan inte ha varit en så bra film med andra ord.
Då jag anlände vid Portlands flygplats var jag lagom seg, 22 timmars resa, vaken sedan 5 på morgonen och allmänt dessorienterad. Jag lyckades hitta min väska och hitta min upphämtningsperson från Western Oregon university (WOU). Efter att ha väntat in Sabinas flyg några timmar (den andra svenska utbytesstudenten vid WOU från linneuniversitetet) så kunde vi äntligen ta oss till en sovplats. Då Housing-kontoret var stängt så blev det en natt på den enda motellet i stadet, ett riktigt mördarhotell. Med mördarhotell menar jag att det såg precis ut som alla de där skräckfilmerna som man sett under sina dagar där ett gäng tjejer åker vilse och bestämmer sig för att spendera natten på ett motell längst vägen istället för att köra hela natten (låter det bekant?!) eller som brottsplatserna på CSI, där någon har hittat en död strippa i badkaret. You get the picture. Jag hade säkert kunnat sova i ett dike vid det laget med tanke på att jag varit vaken 30 timmar då vi anlände till hotellet, så jag sov som en stock.. trotts ett oerhört kallt mördarhotell.
Dagen efter åt jag och Sabina frukost på en närliggande grill, Blåbärspankakor.. MUMS! En trevlig polisman bestämde sig för att betala för vår frukost som en välkomnande gest, hur sött som helst. Och vad är godare än gratis?! INGET! MUMS!
I övrigt har inte så mycket hänt. jag har varit inne i Salem och shoppat lite ditt och dutt som man behöver då man inte äger några prylar. Jag har åkt white-trash bussen in till stan. Shoppat lite onödigt.. eller inget är onödigt eller hur?!
Just nu bor jag tillfälligt i ett studentboende på campus och får min riktiga bostad på sönda.. ser fram emot det och håller tummarna för att jag ska få ett boende där det finns ett kök.. Hur ska jag annars kunna vara Tant Gunborg?! Idag, nyårsafton, ska jag och Sabina fira med en tjej som heter Cate. Hon var utbytesstudent i Växjö för en tid sedan så det är så vi har kommit i kontakt med henne. Förhoppningsvis blir det här ett nyår att minnas, på det bra sättet :)
Ja just det ja.. den roligaste nyheten. Campuset här vid WOU är ett dry-campus.. Ingen alkohol är tillåten på campusområdet.. KUl.. verkligen.. ingen som tyckte att den informationen var viktig att ge innan man åkte hit?! Jag och Sabina komemr att vara de konstiga utbytesstudenterna som hänger precis utanför campus och dricker vin, haha. Monmouth är inte direkt händelsernas centrum ändå så jag håller tummarna för att få vänner med bil och kontakter utanför Monmouth så man inte blir fast i den här staden ett halvår.
Gott nytt år alla underbara människor!!!
Vi hörs snart igen.
Over and out, xoxoxo
Så, den 28 december lyfte planet från Arlanda. Jag som annars brukar ha de sjukaste graden av resfeber hade ändå lyckats hålla den under kontroll fram till timmen innan jag skulle vara på flygplatsen. Mamma, pappa och Tobias hjälte mig hela vägen fram till säkerhetskontrollen och jag kan fortfarande inte helt förstå hur jag lyckades ta mig igenom säkerhetskontrollen utan att bli visiterad med tanke på hur nervös jag såg ut. Om de hade hittat en smörkniv i min väska så hade jag garanterat åkt in för intervju...
Hur som helst så gick allt jättebra. Min rutt var Arlanda-München (2tim), München-Washington (9 tim), Washington-Portland (6 tim). Min räddning var nog flyget mellan München och Washington där alkoholen var gratis och man hade en egen tv med massa filmer framför sig. Min underhållning blev därför: Gin och tonic, vin, dooleys samt filmerna: Eat, pray, love (Svenska översättningen är Lyckan, kärleken och meningen med livet.. Hur gick det till?!), The other guys, Desperate housewives, glee, inception och något mer som jag inte kommer ihåg.. Det kan inte ha varit en så bra film med andra ord.
Då jag anlände vid Portlands flygplats var jag lagom seg, 22 timmars resa, vaken sedan 5 på morgonen och allmänt dessorienterad. Jag lyckades hitta min väska och hitta min upphämtningsperson från Western Oregon university (WOU). Efter att ha väntat in Sabinas flyg några timmar (den andra svenska utbytesstudenten vid WOU från linneuniversitetet) så kunde vi äntligen ta oss till en sovplats. Då Housing-kontoret var stängt så blev det en natt på den enda motellet i stadet, ett riktigt mördarhotell. Med mördarhotell menar jag att det såg precis ut som alla de där skräckfilmerna som man sett under sina dagar där ett gäng tjejer åker vilse och bestämmer sig för att spendera natten på ett motell längst vägen istället för att köra hela natten (låter det bekant?!) eller som brottsplatserna på CSI, där någon har hittat en död strippa i badkaret. You get the picture. Jag hade säkert kunnat sova i ett dike vid det laget med tanke på att jag varit vaken 30 timmar då vi anlände till hotellet, så jag sov som en stock.. trotts ett oerhört kallt mördarhotell.
Dagen efter åt jag och Sabina frukost på en närliggande grill, Blåbärspankakor.. MUMS! En trevlig polisman bestämde sig för att betala för vår frukost som en välkomnande gest, hur sött som helst. Och vad är godare än gratis?! INGET! MUMS!
I övrigt har inte så mycket hänt. jag har varit inne i Salem och shoppat lite ditt och dutt som man behöver då man inte äger några prylar. Jag har åkt white-trash bussen in till stan. Shoppat lite onödigt.. eller inget är onödigt eller hur?!
Just nu bor jag tillfälligt i ett studentboende på campus och får min riktiga bostad på sönda.. ser fram emot det och håller tummarna för att jag ska få ett boende där det finns ett kök.. Hur ska jag annars kunna vara Tant Gunborg?! Idag, nyårsafton, ska jag och Sabina fira med en tjej som heter Cate. Hon var utbytesstudent i Växjö för en tid sedan så det är så vi har kommit i kontakt med henne. Förhoppningsvis blir det här ett nyår att minnas, på det bra sättet :)
Ja just det ja.. den roligaste nyheten. Campuset här vid WOU är ett dry-campus.. Ingen alkohol är tillåten på campusområdet.. KUl.. verkligen.. ingen som tyckte att den informationen var viktig att ge innan man åkte hit?! Jag och Sabina komemr att vara de konstiga utbytesstudenterna som hänger precis utanför campus och dricker vin, haha. Monmouth är inte direkt händelsernas centrum ändå så jag håller tummarna för att få vänner med bil och kontakter utanför Monmouth så man inte blir fast i den här staden ett halvår.
Gott nytt år alla underbara människor!!!
Vi hörs snart igen.
Over and out, xoxoxo
